I tisdags tog vi emot ett studiebesök från Tyskland på JAGs huvudkontor. Det var sju personer som till vardags deltar i en fritidsverksamhet anordnad av organisationen Offene Behindertenarbeit Oberfranken som hade bestämt sig för att resa till Stockholm tillsammans. De var nyfikna på hur man lever och bor i Sverige när man har stora funktionsnedsättningar och hade massor av frågor till de JAG-medlemmar som mött upp för att dela med sig av sina erfarenheter.
Om sig själva berättade våra tyska gäster att tre av dem hade personlig assistans. De övriga bodde på institutioner av olika storlek. På institutionerna var det flera som delade rum med både en och två personer. "Ibland längtar man efter att vara ensam", sa en kvinna.
En av männen, som nu äntligen lyckats flytta till en egen lägenhet, sa att denna kamp tagit honom 20 år. Under denna tid hade han varit hänvisad till att bo hemma hos sina föräldrar. Vid något tillfälle under dessa 20 år hade han till och med ansökt om en plats på en institution, men inte blivit "godkänd" eftersom han inte kunde utföra något arbete på den verkstad som var knuten till boendet.
De hade alla tagit flyget till Stockholm, förutom en av dem som inte kan (eller får) flyga eftersom han är tvungen att halvligga i sin rullstol. Han ville ändå följa med, så han tog tåget. När han kom till Malmö, där han skulle byta tåg, tog det stopp. Svenska SJ ville inte låta honom komma ombord eftersom han "inte skulle få plats". Att han redan åkt tåg genom Tyskland och Danmark ansågs inte som tillräckligt bevis för att det skulle fungera på ett svenskt tåg. Det hade krävts mycket övertalning och diskussion innan han till slut lov att fortsätta sin långa resa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar